Asli Abdulrahman Ali bor i Fisksätra, gick ut Konstfack, med utbildning inom Inredningsarkitektur och Möbeldesign 2020. Hon har nyligen fått utmärkelsen Ung Svensk Form 2021.

I samarbete med konstnären Marcia Harvey Isaksson, har hon också gestaltat det nya Familjerummet på ArkDes, som öppnade våren 2021. 

 

Under perioden som Konstnär i Residens på Fisksätra museum, har Asli Abdulrahman Ali en tillfällig ateljé i Fisksätra. Där arbetar hon nu fram en utställning i flera delar, som dels kommer visas utomhus bland annat vid Fisksätra torg, dels inomhus på museet.

 

- Spår av min närvaro är en formulering som jag började använda som student på Konstfack. Det handlar om att lämna något i mina verk som andra kan känna igen sig i. Att jobba från ett perspektiv som är personligt för mig som konstnär och formgivare.

I mitt examensarbete använder jag formuleringen ”Tyget som tolkas som terror” 

- Mitt examensarbete handlade om att representera verkligheten av livet utanför den vita mallen. Utifrån aspekter från min egen bakgrund ville jag iscensätta en miljö där en gestaltad interiör och ljudverk jobbar ihop för att kommunicera både verbalt och icke-verbalt med betraktare. Jag undersöker hur man arkitektoniskt och konstnärligt kan skapa en omhändertagande miljö där något smärtsamt kommuniceras.

​

- En ljuv nektar är ett kärleksbrev till den yngre versionen av mig. 

Hon som associerade sin spegelbild till de generaliseringar hon fick höra, oftast i medierna, om de människor som liknade henne. 

Eller de generaliseringar hon hörde i klassrum om dem som hade samma tro eller talade samma språk som hon.

I en rumslig gestaltning ”En ljuv nektar” manifesterar jag nu allt jag önskar att jag hade sett när jag då som barn och ung såg mig i spegeln.                   

 

Det underbara med att göra något I Fisksätra där jag bor, är att många här delar samma kultur, tro eller ursprung. 

Den här platsen är så nära jag kan komma för att skapa något för den yngre versionen av mig. 

Min förhoppning är att lyfta dialogen. 

Vad skulle hända om vi redan som barn och unga har fått upplevelser och erfarenheter som bekräftar och stärker den vi ser i spegeln?

​